RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

Delaktighet tecken på lyckad insats

Lotta Berg Eklundh, Fil. Lic Stockholms universitet

2011-12-01: - Utredarna har blivit mycket bättre på att göra barn delaktiga i beslut om kontaktfamilj, men det räcker inte menar Lotta Berg Eklundh. I sin forskning slår hon fast att en lyckad insats kräver att barnet är delaktigt i hela processen och att kommunikationen mellan socialsekreterare och barn måste förbättras ytterligare.

Insatserna kontaktfamilj och kontaktperson är bland de vanligaste öppenvårdsinsatserna inom socialtjänsten. Cirka 20 000 barn och ungdomar har kontaktfamilj eller kontaktperson.

Barn upp till 12 års ålder vistas vanligtvis någon eller ett par helger i månaden hos sin kontaktfamilj. Barnet behandlas som en familje­medlem och deltar i kontaktfamiljens vardagsliv och olika aktiviteter. Barn och ungdomar över 12 år brukar som regel istället få en kontaktperson. 

RFS medlemmar med uppdrag som kontaktfamilj vittnar om svårigheter i uppdraget. Ofta är det otydligt vem insatsen egentligen är till för. Barnet, föräldern eller båda? Hur vet man när uppdraget är slutfört?

Trots otydligheterna är kontaktfamilj är en omtyckt stödinsats både bland socialsekreterare, uppdrags­tagare och klienter. Många blir nöjda och våra medlemmar känner att de gör nytta. Uppdragstagarna efterlyser framför allt information, utbildning och uppfölj­ning från socialtjänstens sida. Uppdrag­ som kollapsar eller avslutas på ett otillfredsställande sätt blir negativa erfarenheter både för barnet och kontakt­familjen. Vissa kontaktfamiljer känner sådan frustration över otydlig­heterna i uppdraget­ att de i stället blir familjehem, för att de får bättre stöd från socialtjänsten och mer kontinuitet i relation­ till barnet.

Forskning visar på flera intressanta samband mellan kontaktfamiljsplaceringar och familjehemsplaceringar. Av Socialstyrelsens statistik framgår inte hur många kontaktfamiljer som övergår till att vara familjehem och tvärtom. De familjer som över tid har olika funktioner skiljs inte ut i statistiken. Samma familj kan alltså räknas både som kontakt­famlilj och familjehem. 

Forskarna Lundström och Vinnerljung såg i sin studie “Omhänder­taganden av barn under 1990-talet” (2001) att kommuner med ett stort antal placer­ingar av barn och ungdomar i familjehem också beviljade många kontaktfamiljs­insatser. Några år senare konstaterade Vinnerljung och Franzen* att av de barn i studien som hade kontaktfamilj i åldrarna­ 0-2 år blev 16 procent placer­ade i familjehem under uppföljnings­perioden och så många som 21 procent av barnen i åldern 10-12 år blev familjehemsplacerade under sin tonårstid.

Lotta Berg Eklundhs avhandling “Kontaktfamilj — en förebyggande stöd­insats eller mellanvård?” visar bland annat detta, att det är relativt vanligt att uppdragen omvandlas över tid från kontaktfamilj till familjehem och tvärtom.
Lotta Berg Eklundh är Fil. Lic vid Stockholms universitet och verksam inom FoU Nordost, en av flera forskare som studerat insatsen kontaktfamilj. I sin avhandling har hon studerat ärenden där socialtjänsten fattat beslut om att ge stöd i form av kontaktfamilj.

Vad är tecken på en lyckad insats eller ett väl utfört uppdrag?
– För det första ska barnet ha blivit delaktigt i genomförandet av insatsen och för det andra ska det ha funnits en fungerande relation mellan uppdrags­tagaren och barnets­ biologiska förälder. Det är vetenskapligt underbyggt när det gäller familjehem, och här kan man dra många paralleller till kontaktfamiljs­insatsen, menar hon.
Barnperspektivet ska vara tydligt i alla barnärenden. Idag ska alla kommuner använda den strukturerade utredningsmodellen Barnet behov i centrum (BBIC) och förutsättningslöst pröva barnets behov och fatta beslut om lämplig stödinsats. Det kan till exempel bli fråga om familjeterapi, föräldrastödsgrupp eller kontaktfamilj.­

Vuxenperspektivet kan tyckas dominera den forsking som genomförts på området. Socialsekreterarens förväntningar på kontaktfamiljsinsatsen kan vara allt ifrån att visa en väl fungerande familjesituation och kompensera för en förälders frånvaro, till att ge exempel på bra föräldraskap och skapa förebilder. Föräldrarnas förväntningar verkar i första hand vara avlastning, vila, återhämtning, men det kan även vara att få en manlig förebild till barnet eller att skapa ett större socialt nätverk för sig själv eller för barnet.
Att tillgodose barnets behov och gynna­ barnets utveckling ska inte hamna i skymundan för de vuxnas motiv, varken socialsekreterarens eller förälderns.
Lotta Berg Eklundh som bland annat gjort en utvärdering av utrednings­modellen BBIC i sju kommuner mellan 2005 och 2010 ser att utredarna har blivit mycket bättre på att göra barn delaktiga i själva beslutet om insatser, men att det inte räcker.

­– Jag har kommit fram till att man måste se barnets delaktighet i relation till insatsen i hela processen från början till slut och involvera barnet både vid beslutet, genomförandet och avslutet. När det gäller hur vi kommunicerar beslut och genomför insatser har vi jätte­mycket kvar att göra, menar hon. 
 
­­– Att berätta för barnet att det kanske inte blev som de ville och vad som ligger­ till grund för beslutet är minst lika viktigt, anser hon. Barnet måste även få vara med och påverka genomförandet och avslutet, tillägger Lotta Berg Eklundh.


* Vinnerljung och Franzen “Kontaktfamilj/kontaktperson omfattning och samband med placering i dygnsvård” (2005)