RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

”Vi måste hitta den stora berättelsen igen”

Jenny Ögren, RFS förbundsordförande, Foto: Elisabet JönssonJenny Ögren gick ut socialhögskolan 1997 och började direkt jobba på frivården i Ystad. Redan från början var hon intresserad av frivilligas medverkan i
det brottsåterfalls-
förebyggande arbetet.

-Jag såg direkt att det kunde hända något speciellt när en person från myndigheten och en frivillig person samverkar för klientens bästa.

- Det gäller att vara medveten om att man kommer från olika håll och har olika uppdrag. Hittar vi styrkan i det, kan de olika drivkrafterna göra att vi kommer längre.

Efter knappt fem år bytte Jenny Ögren från Kriminalvården till att jobba på RFS, riksförbundet frivilliga samhällsarbetare. Därefter har hon jobbat på Polisen, med deras volontärer, i olika kommuner och statliga uppdrag – ständigt med frivilligfrågor. För tillfället är hon föreståndare för Folkets hus i Årsta, och det är där Omkrim får en pratstund med henne. Det är dock inte i hennes egenskap som folkets hus-föreståndare som hon är spännande för oss. Sedan ett år tillbaka är hon också ordförande för RFS, ett förtroendeuppdrag som hon hinner med utöver sitt ordinarie jobb.

RFS är en Sverigeövergripande organisation som samlar personer som har ”lagreglerade frivilliguppdrag”, ett enligt Jenny Ögren lite självmotsägande begrepp. Till dessa uppdrag räknas Kriminalvårdens lekmannaövervakare, men även exempelvis gode män, kontaktfamiljer inom kommunen och stödpersoner inom psykiatrin.

Dessa lekmän kan vara med i RFS, men de måste inte. Fördelar med att vara med är enligt Jenny Ögren att få ett sammanhang med andra, med möjlighet till kunskapspåfyllnad.

Vad är det då för bra med frivilliga? Varför tycker Jenny Ögren att de behövs i kriminalvård?

- Lekmannaövervakaren ska vara medmänniska i ett vardagligt sammanhang. Du är inte från myndigheten som ska bedöma och utvärdera klienten. Du är ett bollplank i vardagen som en tjänsteperson aldrig kan vara. Självklart ska även frivårdshandläggaren vara medmänsklig, men yrkesrollen ger ett annat uppdrag.

För att få till bästa möjliga stöd för klienten att leva ett laglydigt liv, betonar Jenny Ögren vikten av att frivården och lekmannaövervakaren samverkar med varandra.

- När frivården bjuder in lekmannaövervakaren i planeringen, när man pratar om vem som gör vad, och utgår från den enskilda klientens behov, då blir det som bäst.

Kriminalvården har blivit sämre på att anlita lekmannaövervakare de senaste åren. Jenny Ögren säger att det är vad hon hör av medlemmarna i föreningen också.

- Jag tror att det kan bero på att vi har tappat den större berättelsen. Varför behövs lekmannamedverkan? Det har skett ett generationsskifte inom frivården, och kontoren jobbar själva mer aktivt med klienterna. Handläggare kanske frågar sig varför de ska blanda in ytterligare en person i klientens verkställighet.

- Vi måste ta berättelsen på allvar, hitta den stora visionen igen. Det räcker inte med att det finns en ruta att kryssa för i verkställighetsplaneringen, den enskilda handläggaren måste känna värdet av arbetet.

Kriminalvården har som mål att hälften av alla klienter ska ha lekmannaövervakare? Är det ett förlegat sätt att se på lekmän? Uppdraget är väl mer än en pinne på ett papper?

- Tja, men om man räknar finns ju frågan alltid på dagordningen. Det kan vara ett enkelt sätt att alltid fundera på om det kan fungera med lekmannaövervakare eller inte.

Varför väljer en person att bli lekmannaövervakare?

- För att bidra till att förbättra en medmänniskas situation. Men det är ingen uppoffring, frivilliga upplever att de får ut något av det själva också. Det ger en inre tillfredsställelse att kunna bidra, en känsla som är svår att få på något annat sätt.

Hur får vi fler att bli lekmannaövervakare?

- Jag vet att Kriminalvården redan har personer i sina register som gärna vill ha uppdrag, men ett första steg är förstås att fråga. Många kommer in i det genom att de blev övervakare för någon de känner. Om de sedan ska fortsätta måste de få frågan.

Det finns ju fler frivilliguppdrag, som kontaktperson för barn och ungdomar inom socialtjänsten, eller stödperson inom psykiatrisk vård. Hur får vi de frivilliga att välja just Kriminalvården?

- Jag tror inte på att se det som en konkurrenssituation. Det blir bättre om man istället hjälps åt, och ser dem som en gemensam resurs. På vissa ställen har huvudmännen gemensamma träffar kring frivilliguppdrag, och samma person kan byta mellan olika uppdrag. Kanske kan en person följa en klient, oavsett vilket stöd den behöver? Det kan fungera att vara lekmannaövervakare först, och sedan bli stödperson eller god man. 

Hur kan Kriminalvården jobba bättre med lekmannaövervakarna?

- Det är inte så stora saker som behöver göras. Att uppmuntra, se och bekräfta. Det kan handla om att fixa studiebesök eller en temakväll, där man kan lära sig något nytt och få möjlighet till erfarenhetsutbyte och dialog med andra. När jag jobbade med Polisens volontärer fick de ett gemensamt julbord, det var ett enkelt sätt att visa uppskattning.

Just i år har RFS fått minskade anslag från Kriminalvården, något som organisationen inte alls var beredd på. Hur tänker Jenny Ögren kring det?

- Det kom som en blixt från klar himmel och har fått konsekvenser för oss. Jag tänker inte gnälla om pengar, men jag tycker att det är viktigt att vi har en öppen dialog. Vi vill berätta vad vi redan gör, och om Kriminalvården ser andra uppgifter som viktigare vill vi vara med och ha möjlighet att förändra vårt arbetssätt.

- Men nu har vi haft ett par möten och jag upplever att det finns ambitionen från båda sidor att jobba upp förhållandet. Vi vill se framåt.

- Jag tror att Kriminalvården kommer längst om man tar tillvara på idéer som finns i frivilligorganisationerna. Nu menar jag inte bara RFS, det finns fler organisationer som Kriminalvården arbetar med. Lyckas vi få till möten i ögonhöjd, som jämbördiga parter som litar på varandra, då kommer vi långt.

Hur gör vi arbetet med att få visionen att leva igen?

- Det kan vara ett stort arbete, och Kriminalvården har flera stora arbeten framför sig. Men det går att börja fundera på ett frivårdskontor och sedan vidga cirklarna. Allt behöver inte komma från huvudkontoret och tryckas ut. Det går att börja från andra hållet, och involvera klienter, lekmän och frivårdens handläggare.

Text & foto: Elisabet Jönsson

Fakta/RFS

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, är en ideell sammanslutning. De 6 500 medlemmarna har frivilliguppdrag som är reglerade i lag och förmedlas av en myndighet. 

Frivilliga samhällsarbetare är ett samlingsnamn för dem som har uppdrag som lekmannaövervakare, god man, förvaltare, god man för ensamkommande barn, särskilt förordnad vårdnadshavare, kontaktperson, kontaktfamilj, stödfamilj, stödperson och som är besökare på anstalt och häkte.

Artikeln har varit publicerad i Omkrim nr 3 2017. Läs tidningen på Kriminalvårdens webbplats.