Skillnad mellan god man och förvaltare?

Skillnad mellan god man och förvaltare?

En god man eller förvaltare hjälper den som själv har begränsade möjligheter att ta tillvara sina juridiska och ekonomiska rättigheter. Att få hjälp av en god man är frivilligt. En förvaltare kan däremot utses mot personens vilja.

Om godmanskapet

Ett godmanskap är en frivillig insats som huvudmannen måste samtycka till. (Den som har god man eller förvaltare kallas för huvudman) Om en huvudman enligt läkarintyg inte förstår vad ett godmanskap är, eller inte kan uttrycka sin vilja, ska närstående ges möjlighet att yttra sig. Huvudmannen kan också när helst den vill ansöka om att godmanskapet ska upphöra.

Den gode mannen har ingen bestämmanderätt över huvudmannen. Allt som den gode mannen gör för huvudmannens räkning måste ske med dennes samtycke om huvudmannen förstår vad saken innebär. Det innebär att huvudmannen har kvar sin rättshandlingsförmåga och har full rätt att bestämma över sina egna angelägenheter och sin egendom. Han eller hon har tillgång till alla sina bankmedel och kan ingå avtal. Den gode mannen kan därför anses hjälpa sin huvudman att bestämma. Det kan uttryckas som att gode mannen är en ”tillsammans-med-person.”

Uppdraget som god man ska anpassas efter huvudmannens behov. Godmanskapet bygger på att gode mannen och huvudmannen gör upp regler för vem som ska göra vad. Även om en huvudman har rätt att ta ut sina bankmedel, är det viktigt att personen inte gör det för att den gode mannen ska kunna betala räkningar. Huvudmannen kan då ha ett eget konto dit gode mannen överför pengar som huvudmanen får disponera.

Om huvudmannen inte kan uttrycka sin vilja ska god man agera utifrån huvudmannens bästa. Vid större åtgärder, så som bostadsförsäljning eller godkännande av arvskifte kommer även anhöriga ges möjlighet att yttra sig. Det är dock den gode mannen som beslutar vilka åtgärder som ska vidtas för huvudmannen.

Om förvaltarskapet

Förvaltarskap är en tvångsåtgärd och får bara anordnas när ett godmanskap inte är en tillräcklig hjälp. Det kan bli aktuellt när någon riskerar att fara illa på grund av sitt eget handlande eller riskerar att bli svårt utnyttjad av andra. Att en person är slarvig är inte skäl för att de ska få förvaltare.*

En förvaltare har rätt att ensam bestämma inom ramen för sitt uppdrag, utan huvudmannens samtycke. På det viset kan man säga att förvaltaren har rollen av ”i-stället för” huvudmannens handlingsförmåga. Förvaltaren kan, för att skydda huvudmannen, helt ta över och föra huvudmannens talan mot hans eller hennes vilja inom ramarna för uppdraget. Eftersom huvudmannen förlorar sin rättshandlingsförmåga, kan denne inte länge ingå giltiga avtal. Om en huvudman därför tecknar avtal om telefonabonnemang utan förvaltarens samtycke, så är köpet inte giltigt och förvaltaren kan häva detta.

Ett förvaltarskap kan även begränsas till mer än de tre delarna som uppdraget består av. Det kan till exempel avse förvaltning av bara ett visst konto, eller att ansöka om insatser som huvudmannen själv inte vill ansöka om. Den som har förvaltare förlorar sin rättshandlingsförmåga, men blir inte omyndigförklarad. Huvudmannen har därför kvar vissa rättigheter som att rösta i allmänna val, ingå anställningsavtal, gifta sig, skriva testamente och bestämma om behandling inom sjukvården. En förvaltare kan inte heller tvinga sin huvudman att flytta från sitt boende även om en förvaltare är den som kan ansöka om ett annat boende.

*Möjligheten att utse en förvaltare kom 1989. Det behövdes då lagen ändrades så att vi inte längre omyndigförklarar människor i Sverige.

Läs mer om vad god man och förvaltare ska göra och inte i informationsmaterialet Rollkoll.