“Jag kan vara den jobbiga föräldern”
En viktig vuxen för många barn och unga
Leif är särskilt förordnad vårdnadshavare för tre ungdomar, en som är ensamkommande och två som är kvotflyktingar. En särskilt förordnad vårdnadshavare utses av Socialtjänsten när det inte finns annan vårdnadshavare för barnen, om föräldrarna är avlidna eller inte kan utöva vårdnaden på grund av till exempel fängelsestraff eller sjukdom. Det kan också vara, som i Leifs uppdrag, när barnen kommer ensamma från ett annat land. När vi möts blir ungdomarna tillfrågade och får godkänna mig som vårdnadshavare samtidigt som jag godkänner att ta uppdraget. Det här ömsesidiga godkännandet mellan mig och ungdomarna är jätteviktigt, betonar Leif.
Han berättar om barn och unga som kommer från olika delar av världen och med blandade upplevelser i bagaget. Hur de mår är väldigt varierande och det är klart att det finns djupa dramatiska händelser som många har med sig. De kan ha varit med där det är strider och oroligheter och kanske sett sina föräldrar dödade.
Jag kan nog vara den jobbiga föräldern
En utmaning i början kan ibland vara språket, ofta är en tolk med under mötena. För de yngsta barnen är det lättare, de plockar upp det svenska språket snabbare. Men är du i tonåren så går det lite trögt, berättar Leif. Många kommer också från länder som inte håller nivåerna med de svenska grundämnena och de får en enorm uppförsbacke när de kommer in i skolan. Jag uppmuntrar alltid barnen att kämpa på, att vara flitiga och koncentrerade under lektioner. Jag kan nog vara den jobbiga föräldern men vill förmedla att försöka tänka positivt; om man vill ha ett mål så måste man jobba för det.
Att handla utefter barnens bästa och vara den trygghet de behöver
Det är familjehemmet som ansvarar för att ungdomarna får mat, kläder och en säng att sova i. Leif har hand om de mer praktiska delarna som kontakt med skola, socialtjänst, läkare och tandläkare. Viktigast i rollen är att barnens rättigheter blir tillgodosedda, det är min stora uppgift, berättar Leif. Däremot är det inte alltid lätt med gränsdragningarna, man gör ofta mer än vad som egentligen ingår i uppdraget. Men i slutändan handlar det om att man ska agera utefter barnens bästa och vara den trygghet de behöver, understryker han.
En roll som inkluderar det mesta – aldrig luta sig tillbaka och slå sig till ro
Ungdomarna träffar han regelbundet samt att de har daglig kontakt via telefon. Han hjälper också till att handla kläder, skjutsa till matcher och fotbollsträningar och tar med barnen på teater och museum. Leif fortsätter, man kan aldrig slå sig till ro och behöver ha koll på allt ifrån de senaste mobilerna, apparna till skolbetyg och tandläkarbesök. Som när det är lov, till exempel, då lägger Leif in en påminnelse att barnen får lite extra veckopeng. Man får också vara beredd på samtal från skolan om att någon är sjuk, tappat sitt SL kort, skadat knät på fotbollen eller vill få lite extra pengar swishade. Allt det här som händer ungdomar, det får man vara beredd på och den gränsen kan vara svår för vilken förälder som helst.
Jag ser ett stort hjälpbehov men är ingen moder Teresa
Vid sidan av uppdraget är Leif god man, besökare på häkte och anstalt och studiecirkelledare. Även det är frivilliguppdrag via RFS. Allt började egentligen med Covid. Efter ett långt yrkesliv inom finansvärlden såg han en farhåga i, att som nybliven pensionär vid 67-års ålder, bli isolerat och stillasittande. Det tror jag är förödande, säger Leif. Han ville fortsätta att utvecklas, få göra både bra och mer handbegripliga saker. När Ryssland invaderade Ukraina ställde Leif upp som husvärd på ett korttidsboende. Och efter skjutningar och oroligheter blev han trygghetsvärd. Drivkraften ligger i att få göra saker som han tycker är intressanta. Jag är nog mer egoistisk för det ger mig något som jag tycker är givande men det är klart det är sånt här som behövs.
”Jag ser ett stort hjälpbehov men jag är ingen moder Teresa. Samhället behöver hjälp av frivilliga krafter för att hjälpa dem som behöver hjälp och där samhällets resurser inte räcker”.
Uppdragen tar han inte av ekonomiska skäl, det täcker knappt egna utlägg men det gör egentligen inget. För vem ska annars hjälpa?
Med uppdraget får man också lära sig nya saker hela tiden
När man får ett sådant här uppdrag från Socialtjänsten så får man ingen utbildning. Det skulle behövas lite mer information om vad som ingår och förväntas och det har jag fått googla lite själv. Men med sunt förnuft kommer man väldigt långt och har man barn själv eller ungdomar runtomkring sig, då vet man lite vad det kan handla om. För egen del ser han det som en fördel, att man får lära sig mycket och få vara lite om sig och kring sig. Som när ungdomarna hör av sig och har tappat telefon och skärmen spricker och så vill ha de senaste mobilerna. Det är inte alltid helt enkelt att hänga med ungdomarna men jag får samtidigt jättemycket tillbaka.
Länkar
Frigivningsmässa – förbereder för livet utanför murarna
Det är tidig morgon och RFS står utanför grindarna till anstalten i Norrtälje. Vi ska på frigivningsmässa – en mässa för de intagna att möta aktörer från civilsamhället men också från utbildningsföretag, trossamfund samt olika myndigheter som socialtjänst och arbetsförmedling. Det är ett tillfälle för intagna att i tidigt skede under sin verkställighet få ta del av bra information om samhället inför dagen i frihet.
Det är den andra mässan för i år som vi är på. Tidigare har vi besökt 2-dagars mässan på Österåker. En anstalt där RFS håller studiecirklar i vardagsekonomi, vilket är en uppskattad utbildning som hjälper många intagna att känna sig bättre rustade inför frigivning.
Mässan på Norrtälje anstalten hålls i de intagnas gymnastiksal och där träffar vi intagna från sex olika avdelningar. Det blir en dag fylld av samtal om vardagen på anstalten, värderingar, livet och framtiden. Vi har även en rykande åtgång av det godis som vi tagit samt en nästan lika storefterfrågan av RFS vykort – där motiv med katter och havet är populärt att skicka hem till barnen och familjen.
”Mässan ger mer än vad man tror”
Vi får en pratstund med en kriminalvårdare som berättade att det varit lite nervöst inför mässan för de intagna. En nervositet över kontakten med ”verkligheten” men samtidigt en möjlighet att bryta från vardagen, få råd och vägledning framåt. Det kanske inte alltid är en början på förändring men väcker ofta intresse och kan vara ett sätt att få kontakt om man vill ha stöd. Inspektören fortsätter, –mässan är verkligen uppskattad av alla och den ger mer än vad man tror.
Information om biträdande övervakare (BÖV)
Vi informerar om stödet som finns att få från en BÖV. En insats som de intagna kan bli tilldelade och som det står om i verkställighetsplanen (VSP). * Men det är inte många av de intagna som känner till insatsen BÖV eller om det är inskrivet i deras egen VSP. Ändå är många intresserade och vill höra vidare om det med sin frivårdsinspektör (som beslutar om insatsen). Några enstaka har tidigare haft BÖV och en av dem berättar hur han redan på anstalten har fått råd av sin förtroendeman och som han hoppas kommer att bli hans BÖV vid frigivning. Han beskriver det som en betydelsefull kontakt och någon som ger ”en möjlighet att ventilera med någon utanför”.
Att själv hitta en vilja för att bryta mönster
En del skäms och vill inte be om hjälp. Vi informerar att en BÖV inte är dömande, utan en medmänsklig kontakt. Det är inte någon som kommer att lösa alla problem men agera stöttande under vägen. Vi pratar mycket om den egna drivkraften och trots att isoleringen är straffet spelar inte hårdare straff någon roll. Snarare tvärtom. Både intagna och kriminalvårdare berättar om en ökad ilska kring överbeläggningen och att det var ”bättre förr”. Idag ges man möjligheten att vistas ute max en timme om dagen under sommaren, tidigare var det friare. Man delar cell med andra samtidigt som tillgång till personliga tillhörigheter minskar. Konsekvenser som snarare tenderar att skapa otrygghet, nedstämdhet och riskerar att minska tron på den egna drivkraften. I slutändan handlar det om att man själv måste hitta en vilja att bryta mönster.
Kanske en BÖV kan stötta i rätt riktning, ett möte med arbetsförmedlingen, imamen, pastorn eller någon annan aktör från civilsamhället. Mässan ger en tydlig bild hur viktigt det därför är att vi alla aktörer finns och erbjuder olika stöd för möjligheter framåt.
En kriminalvårdare berättar; ”om jag har lyckats få 2 intagna att vända riktning under mina år här, då känner jag mig nöjd”.
*VSP är en personlig planering för intagen under verkställigheten där man planerar insatser utefter behovsområden.