Sara Rooth

I rollen som förtroendeman kan du göra stor skillnad för en intagen person. Märta Frank, RFS sakkunniga inom kriminalvårdsområdet berättar mer om vad en förtroendeman gör i sitt uppdrag.

Berätta varför man ska bli förtroendeman?

Förtroendeman ska du bli om du både vill stödja en enskild individ under personens tid på anstalt och för att lära dig mer om hur myndigheter och samhället i stort fungerar.

Vilken skillnad kan du göra?

– Skillnaden kan vara livsavgörande! Du gör en stor skillnad för människan som du lär känna och genom det samarbete ni bygger upp.

Vad innebär uppdraget rent konkret?

Du kommer främst ha kontakt med personen via telefon och brev. Besök kan också förekomma. Du kommer både fungera som ett socialt och praktiskt stöd. Din roll blir att lära känna, lyssna och även hjälpa till att undersöka vissa saker inför tiden efter fängelsevistelsen för att förbereda personen på livet i frihet.

Varför finns uppdraget?

Uppdraget som förtroendeman finns för att bryta den intagnas isoleringen, något som lätt kan uppstå vid ett fängelsestraff. Uppdraget är även ett sätt att stimulera till olika diskussioner, finna gemensamma intressen som kan öka motivationen att arbeta för sig själv och göra det bästa av tiden inför frigivningen.

Vem rekommenderar du att bli förtroendeman?

Du som har tålamod, är en god lyssnare och tror på människans förmåga att förändra sig.

Hur ser samarbetet med kriminalvården ut för den som blir förtroendeman?

Du kommer ha kontakt med en frivårdshandläggare på frivården som har ansvar över ärendet och som är ditt bollplank under hela uppdraget. Vid kontakt med klienten har du inledningsvis kontakt med personal på anstalten och därefter gör man en planering mellan dig och din klient om tider att ringa på.

På vilket sätt finns RFS till för den som är förtroendeman?

Genom våra lokalföreningar kan du träffa andra med liknande uppdrag som du kan dela erfarenheter med. Du är också välkommen att höra av dig till RFS kansli som kan svara på generella frågor.

Berätta varför man ska bli god man för ensamkommande barn?

Man ska bli god man för ensamkommande barn om man tycker att barnrättsfrågor är viktigt. Det är ett givande uppdrag där du kan göra skillnad i ett barns liv och se till att barnet kan få en bra första tid i Sverige.

Vilken skillnad upplevde du att en kan göra?

Skillnaden en kan göra är att skapa en form av trygghet för barnet att navigera kring myndigheter och olika aktörer. Barnet kan vara i kris efter flykt, så det gäller att stärka upp så mycket det bara går kring barnet. Att stärka barnet kan handla om förberedelser kring asylutredning, fritidsaktiviteter och annat utifrån barnets behov. Att stärka barnet för att barnet ska kunna tillvarata egna intressen längre fram kan göra stor skillnad för ett barn.

Vad innebär uppdraget rent konkret?

Uppdraget innebär konkret att stötta barnet vid kontakt med myndigheter, finnas till hand under utvecklingssamtal i skolan och se till att barnet anmäls till fritidsaktivitet och att hälsoundersökning görs samt att barnet får ut sin rätt. Det är viktigt att träffa barnet regelbundet för att kunna förstå barnets behov. Det kan handla mer konkret om att stötta barnet vid asylutredning vid Migrationsverket och ansöka om insatser. Flera aktörer behöver också samverka kring barnet och det är viktigt att god man bevakar samverkan med till exempel socialtjänsten, skola eller boendet.

Varför finns uppdraget?

Uppdraget finns för att stötta barn som kommer ensamma till Sverige. Med ensamkommande barn avses ett barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller annan ställföreträdare. Gode mannens uppdrag är att vara i vårdnadshavares och förmyndares ställe för att stötta barnet när vårdnadshavare inte är tillgängliga.

Vem rekommenderar du att bli god man för ensamkommande barn?

Jag rekommenderar engagerade personer som vill väl att bli god man för ensamkommande barn. Det är viktigt att personer som vill bli god man är lämpligt för uppdraget då barnet kan befinna sig i en utsatt situation. Jag rekommenderar till exempel personer som har erfarenhet av barn och bemötande av barn i kris att bli god man för ensamkommande barn. Empati är en viktig egenskap. Det behövas att god man är insatt till exempel hur skolan, sjukvården och socialtjänst fungerar och ha kännedom om processen hos Migrationsverket för att kunna ta tillvarata barns rättigheter. Det är bra med ett genuint intresse av att ta på sig förpliktelser i vårdnadshavares och förmyndares ställe. Det är överförmyndaren som prövar lämpligheten hos god man.

Hur ser samarbetet med överförmyndaren ut för den som blir god man för ensamkommande barn?

Överförmyndare är en myndighet som styrs under lagarna. Överförmyndaren granskar god man för ensamkommande flyktingbarn, men har också ett ansvar att ge service.

På vilket sätt finns RFS till för den som är god man för ensamkommande barn?

RFS erbjuder stöd i uppdraget, kunskapspåfyllning och erfarenhetsutbyte. Du är inte ensam i uppdraget. Vi omvärldsbevakar, är remissinstans och som medlem i RFS får du en försäkring i uppdraget.

Från missbruk till ett drogfritt liv och biträdande övervakare

Den går inte obemärkt förbi, Agnetas egen historia, från en trasslig uppväxt och där hon som 14-åring själv hamnade i ett livslångt drogmissbruk. Agneta blev gravid och fick barn när hon var 15 år gammal och det skulle ta många år innan hon lyckades bli drogfri. Idag hjälper hon andra till ett bättre liv.

Under alla år med missbruk har Agneta alltid stöttat andra runt omkring sig, som att få sin syster och vänner att ta sig ur missbruket samtidigt som hon själv aldrig tyckt att hon behövt hjälp.

– Jag åkte in på kåken för att vila upp mig och sen var jag ute och missbrukade igen, berättar Agneta. Så fortsatte åren men en nattsvart dag kom jag till insikt och förstod att jag själv behövde hjälp och skrev då in mig på ett behandlingshem. Ett år senare var jag drogfri.

Nu får jag äntligen göra det jag alltid velat – hjälpa andra

Vägen tillbaka har varit allt annat än lätt. Vid ett tillfälle stannade hjärtat och därefter blev jag nedsövd i 12 dygn, men jag hade tur säger Agneta. Sorgen bär hon också med sig, en sorg över alla vänner som gått bort och den största sorgen att inte ha kontakt med dottern och barnbarnet. Jag har ändå haft ett bra liv men kroppen är förstörd. Det har varit tuffa dagar då jag har varit på väg att hamna i återfall. Men, säger Agneta igen, jag har haft ett bra liv och nu får jag äntligen göra det jag alltid velat; hjälpa andra.

Under åren har hon arbetat som volontär på en kvinnojour samt stöttat ungdomar och andra med psykisk ohälsa. Det var för cirka 12–13 år sedan som hon kom i kontakt med RFS lokalförening i Örnsköldsvik. Föreningen hade ordnat bingo och det var då Agneta fick upp ögonen för frivilliguppdraget BÖV.

Aldrig sluta tro på individen

Jag tycker att jättemycket om att vara BÖV. Vi träffas två dagar i veckan och jag ser till att de lämnar in proverna, att de jobbar med sig själva och tar sig till Arbetsförmedlingen. Jag finns alltid där och stöttar och jag tror alltid på dem.

Att hjälpa andra att byta bana, bli drogfria och skaffa ett jobb, det motiverar mig som BÖV, säger Agneta. Till exempel när jag får höra från en tidigare klient som idag är drogfri och nu jobbar med ungdomar, då blir jag stolt och känner att det jag gör hjälper andra, det är min belöning.

Vem passar som biträdande övervakare?

Det är viktigt att lyssna, ha tålamod och stötta, säger Agneta. Förtroendet med klienten är också viktigt och man måste kunna lita på varandra och vara ärliga. Den största utmaningen i uppdraget är att det är svårt att hitta på aktiviteter eftersom arvodet från Frivården inte alltid räcker till. Om arvodet var högre skulle vi kunna göra så mycket mer bra för klienterna, för de behöver sociala sammanhang och vardagliga aktiviteter, som till exempel att fika, ta en promenad eller gå på bio, som kan bryta deras mönster, fortsätter Agneta.

”Allting behövs, alla uppdragen, vi behövs”

Om man vill bli BÖV, gå övervakarutbildningen via Frivården, tipsar hon. Där får man lära sig bemötande och att ta klienter. Alla borde ha en utbildning innan man blir BÖV. Att vara en del av Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) är också viktigt menar Agneta, det ger mycket då jag får lära från alla frivilliguppdragen och får kunskap om nya saker som till exempel skuldsanering. RFS lokalförening Örnsköldsvik, som Agneta är med i, ligger henne varmt om hjärtat, de är mina vänner. Allting behövs, alla uppdragen och vi behövs, avslutar hon.

Mitt i livet växlade Anders om, från bankchef till besökare på häkte och anstalt

Vi hör allt oftare om ett råare samhälle med en kriminalitet som kryper ner i åldrarna. Det skrivs mer om behovet av fler fängelser och ett tuffare klimat med allt längre häktningstider där många sitter isolerade i många timmar, även så unga som 15-åringar. Anders som nyligen klev av en lång karriär inom bankvärlden, väljer att se individen bakom brottet. Han har frivilliguppdraget, besökare på häkte och anstalt men har också uppdrag som biträdande övervakare och arbetar extra på SiS-hem för unga tjejer. Här ger han sin bild varför det är så viktigt att vi fortsätter att tro på individen, för medmänskligheten och för samhället.

När människan blir sedd händer fantastiska saker

Efter 26 år som kontorschef och totalt 35 år på dagen hos Handelsbanken blev Anders ganska mätt. Han har alltid gillat att träffa människor men banken kändes till slut för byråkratisk. Han valde att säga upp sig, kontaktade Frivården och ansökte om att bli biträdande övervakare. För honom var det som att komma ut i frihet samtidigt som han kunde ta med sig allt bra han hade lärt sig i banken. Han hade fostrats i att alltid ha en stark tilltro på individen och arbeta utifrån ett kundorienterat synsätt där man lyssnade och skapade lösningar. För när människan är sedd, blir lyssnad och trodd på, händer det fantastiska saker, säger Anders.

Att vara besökare på häkte

Jag ingår i en besöksgrupp via Örebro frivilliga samhällsarbetare. Varje fredag och varannan måndag är vi på häktet och möter tre till fyra individer per tillfälle. Vi vet inte alltid vem som kommer utan det är Kriminalvården som bedömer vilka som ska få träffa oss. Det är inte heller säkert att det är samma personer varje gång eftersom häktningstiden varierar, ibland kan den vara så lång som upp till 17 månader. När vi kommer på besök har vi med kanelbulle, frukt och kaffe och så fikar och pratar vi med de intagna, berättar Anders. Det finns en glädje i att träffa någon som är neutral och jag har fått höra att det känns väldigt bra att möta en ”Svensson”. Jag sätter alltid individen i centrum och säger att nu får du prata om precis det du vill. Det är samtal mellan himmel och jord, ibland vill de berätta om sitt brott, ibland vill de hålla det för sig själva. Unga killar pratar ofta om stigmat och hur de skäms inför sina mammor.

Betydelsen av att ingjuta framtidstro i en tuff häktesmiljö

Besöken ger en möjlighet att prata av sig med någon som inte har någon åsikt eller skuldbelägger. Jag vill skicka med en framtidstro, säger Anders. Man vet inte alltid vad som komma skall härnäst, om man hamnar på anstalt eller släpps fri. Oavsett brukar jag försöka hjälpa dem att skapa en plan. Det är viktigt att ha hopp framåt, hur det än blir. Kanske kan man plugga eller söka en viss inriktning på kommande anstalt. De femton- och sextonåringar som jag träffar vet knappt hur det ser ut i ett fängelse. Jag uppmanar dem att ifrågasätta, de behöver få veta och tillsammans kan vi prata om det.

Anders beskriver häktesmiljön som extremt tung där man sitter isolerad under många, ibland upp till 23 timmar varje dag. Där är det viktigt att vi och andra organisationer får göra ett besök så att vi kan hjälpa Kriminalvården att fylla tiden med meningsfullhet. Vi känner från personalen att vi är välkomna och att det är bra att vi kommer dit och ”lättar på trycket”. Vi har därför en jätteutmaning med alla nya fängelser där vi inte riktigt räcker till att ta hand om alla. Får du inte heller något stöd är risken större att återfalla i brott.

Ställ dig i den andres mockasiner för en stund

Vi pratar om utmaningar i uppdragen, om alla han möter, de med tunga brott, unga tjejer och killar med trassliga förhållanden och bakgrunder, som Anders säger individer som är väldigt nerkörda i gyttjan. Många sätter stämplar på sig själva och har en dyster tro på framtiden. Det är precis det Anders vill vända på. För honom är det viktigt att se personen bakom brottet och där de allra flesta människorna har en varm kärna det gäller bara att träffa den. Han lyfter citatet: ”Ställ dig i den andres mockasiner för en stund” och fortsätter, mitt mål är att skicka med något som är bra men individen måste göra förändringen själv.

Skulle du tipsa andra att ta uppdraget som besökare på häkte och anstalt?

Ja, det skulle jag verkligen göra. Glädjen i att få ge en häktad person andrum i den tuffa miljön och tänk att för en stund bryta en annan människas isolering. Det viktiga är att vara bra på att spegla och lyssna. Personligen vill jag vara en givare av pusselbitar. Jag kan inte ta bort 15 år i en dysfunktionell miljö men jag kan ge en pusselbit som man kanske plockar fram någon gång. Då har jag lyckats göra något för någon annan. Det som driver honom är glädjen att träffa de intagna, stödet från andra medlemmar i RFS lokalförening i Örebro samt personalen på SiS-hemmet. Där får han sin grupptillhörighet. Vi har så många ensamma människor som mår dåligt och det finns en längtan att känna samhörighet både för intagna som för mig själv.