Vad är skillnaden mellan god man och förvaltare?
En god man eller förvaltare hjälper den som har begränsade möjligheter att själv ta tillvara sina juridiska och ekonomiska rättigheter, på grund av sjukdom eller en funktionsnedsättning. Skillnaden mellan en god man och förvaltare är att få hjälp av en god man är frivilligt medan en förvaltare kan utses mot personens vilja.
God man – En frivillig insats
Att ha en god man är en frivillig insats som huvudmannen (personen som har en god man eller förvaltare kallas huvudman) måste samtycka till. Den gode mannen har ingen bestämmanderätt över huvudmannen, utan hjälper huvudmannen med dennes samtycke. Huvudmannen har kvar sin rättshandlingsförmåga och har full rätt att bestämma över sina egna angelägenheter och sin egendom, har tillgång till alla sina bankmedel och kan ingå avtal. Huvudmannen kan också när som helst ansöka om att godmanskapet ska upphöra.
Uppdraget som god man ska anpassas efter huvudmannens behov och bygger på att gode mannen och huvudmannen gör upp regler för vem som ska göra vad. Det kan uttryckas som att gode mannen är en ”tillsammans-med-person.” Ofta gör den gode mannen och huvudmannen tillsammans en månadsbudget, medan den gode mannen betalar räkningar och huvudmannen har ett kort, eller får kontanter med regelbundenhet av den gode mannen.
Vad är ett godmanskap?
Ett godmanskap är ett uppdrag som går ut på att ta tillvara huvudmannens juridiska och ekonomiska rättigheter, samt intressebevakning av dennes personliga behov. Godmanskapet består av de tre delarna:
- Förvalta egendom – hantera ekonomi, betala räkningar, tilldela huvudmannen pengar och placera pengar tryggt.
- Bevaka rätt – söka bidrag, ansöka om insatser, skriva på avtal, sälja hus, överklaga beslut, företräda vid arvsskifte.
- Sörja för person – se till att huvudmannen har en meningsfull fritid, att boendet är bra, att beviljad hjälp från samhället fungerar och följa upp insatser.
Ett godmanskap kan bestå av alla tre delar, två i kombination eller bara en del. Vanligast är att uppdraget består av alla tre delar.
Förvaltare – en tvångsåtgärd
Till skillnad från en god man är en förvaltare inte en frivillig insats. Förvaltarskap är en tvångsåtgärd och får bara anordnas när ett godmanskap inte är en tillräcklig hjälp. Förvaltarens uppgift är att skydda huvudmannen och det kan bara bli aktuellt när huvudmannen riskerar att fara illa på grund av sitt eget handlande eller riskerar att bli svårt utnyttjad av andra. Det kan till exempel handla om att en huvudman inte håller sig till den ekonomiska plan som gjorts utan tar ut alla pengar från bankkontot. Den gode mannen kan då inte betala hyra och huvudmannen riskerar att bli bostadslös. En annan orsak kan vara att huvudmannen lätt blir lurad att ingå avtal och att ge bort pengar vilket kan leda till stor skuldsättning.
Den som har förvaltare förlorar sin rättshandlingsförmåga och kan exempelvis inte ingå avtal, men sedan 1989 blir hen inte omyndigförklarad. Huvudmannen har kvar viktiga rättigheter som rätten att rösta i allmänna val, ingå anställningsavtal, gifta sig, skriva testamente och bestämma om behandling inom sjukvården. En förvaltare har alltså inte behörighet i huvudmannens personliga frågor, men förvaltaren kan behöva godkänna till exempel hyresavtal.
Vad är ett förvaltarskap?
Ett förvaltarskap är också ett uppdrag som går ut på att ta tillvara huvudmannens juridiska och ekonomiska rättigheter, samt intressebevakning av dennes personliga behov. Men en förvaltare har, till skillnad från en god man, rätt att ensam bestämma inom ramen för sitt uppdrag, utan huvudmannens samtycke. På det viset kan man säga att förvaltaren har rollen av att handla ”i-stället för” huvudmannen. Förvaltaren kan, för att skydda huvudmannen, helt ta över och föra huvudmannens talan mot hans eller hennes vilja inom ramarna för uppdraget.
Frigivningsmässa – förbereder för livet utanför murarna
Det är tidig morgon och RFS står utanför grindarna till anstalten i Norrtälje. Vi ska på frigivningsmässa – en mässa för de intagna att möta aktörer från civilsamhället men också från utbildningsföretag, trossamfund samt olika myndigheter som socialtjänst och arbetsförmedling. Det är ett tillfälle för intagna att i tidigt skede under sin verkställighet få ta del av bra information om samhället inför dagen i frihet.
Det är den andra mässan för i år som vi är på. Tidigare har vi besökt 2-dagars mässan på Österåker. En anstalt där RFS håller studiecirklar i vardagsekonomi, vilket är en uppskattad utbildning som hjälper många intagna att känna sig bättre rustade inför frigivning.
Mässan på Norrtälje anstalten hålls i de intagnas gymnastiksal och där träffar vi intagna från sex olika avdelningar. Det blir en dag fylld av samtal om vardagen på anstalten, värderingar, livet och framtiden. Vi har även en rykande åtgång av det godis som vi tagit samt en nästan lika storefterfrågan av RFS vykort – där motiv med katter och havet är populärt att skicka hem till barnen och familjen.
”Mässan ger mer än vad man tror”
Vi får en pratstund med en kriminalvårdare som berättade att det varit lite nervöst inför mässan för de intagna. En nervositet över kontakten med ”verkligheten” men samtidigt en möjlighet att bryta från vardagen, få råd och vägledning framåt. Det kanske inte alltid är en början på förändring men väcker ofta intresse och kan vara ett sätt att få kontakt om man vill ha stöd. Inspektören fortsätter, –mässan är verkligen uppskattad av alla och den ger mer än vad man tror.
Information om biträdande övervakare (BÖV)
Vi informerar om stödet som finns att få från en BÖV. En insats som de intagna kan bli tilldelade och som det står om i verkställighetsplanen (VSP). * Men det är inte många av de intagna som känner till insatsen BÖV eller om det är inskrivet i deras egen VSP. Ändå är många intresserade och vill höra vidare om det med sin frivårdsinspektör (som beslutar om insatsen). Några enstaka har tidigare haft BÖV och en av dem berättar hur han redan på anstalten har fått råd av sin förtroendeman och som han hoppas kommer att bli hans BÖV vid frigivning. Han beskriver det som en betydelsefull kontakt och någon som ger ”en möjlighet att ventilera med någon utanför”.
Att själv hitta en vilja för att bryta mönster
En del skäms och vill inte be om hjälp. Vi informerar att en BÖV inte är dömande, utan en medmänsklig kontakt. Det är inte någon som kommer att lösa alla problem men agera stöttande under vägen. Vi pratar mycket om den egna drivkraften och trots att isoleringen är straffet spelar inte hårdare straff någon roll. Snarare tvärtom. Både intagna och kriminalvårdare berättar om en ökad ilska kring överbeläggningen och att det var ”bättre förr”. Idag ges man möjligheten att vistas ute max en timme om dagen under sommaren, tidigare var det friare. Man delar cell med andra samtidigt som tillgång till personliga tillhörigheter minskar. Konsekvenser som snarare tenderar att skapa otrygghet, nedstämdhet och riskerar att minska tron på den egna drivkraften. I slutändan handlar det om att man själv måste hitta en vilja att bryta mönster.
Kanske en BÖV kan stötta i rätt riktning, ett möte med arbetsförmedlingen, imamen, pastorn eller någon annan aktör från civilsamhället. Mässan ger en tydlig bild hur viktigt det därför är att vi alla aktörer finns och erbjuder olika stöd för möjligheter framåt.
En kriminalvårdare berättar; ”om jag har lyckats få 2 intagna att vända riktning under mina år här, då känner jag mig nöjd”.
*VSP är en personlig planering för intagen under verkställigheten där man planerar insatser utefter behovsområden.
