2019-09-24

Tina Velander är 69 år och har varit kontaktperson för 83-åriga Birgitta i fyra år. De har blivit goda vänner och delar bland annat det stora intresset för böcker.

– Att vara kontaktperson har öppnat en helt ny värld för mig, jag har lärt mig otroligt mycket och fått en vän för livet.

När Tina gick i pension ville hon ha något att göra, inte bara sitta hemma. Hon hade jobbat som undersköterska ”ute på fältet” och hade då en hel del kontakt med äldre.

– Jag såg så mycket ensamhet. Den enda kontakt många äldre hade med omvärlden var via hemtjänsten och de hade inte tid att stanna upp och prata. När jag såg en tidningsannons om kontaktpersoner kände jag att det skulle passa mig, berättar Tina.

Tina tog kontakt med kommunen och tilldelades en äldre kvinna som hon hade träffat någon enstaka gång genom jobbet, men inte visste så mycket om.

– Birgitta är synskadad och har därför svårt att ta sig ut på egen hand. Hon är dock öppen, pigg på det mesta och vill gärna prova nya saker. Hennes biståndshandläggare föreslog därför att hon skulle ansöka om en kontaktperson, och det blev jag.

Boksamtal, yoga, kaffe och kaka

Tina och Birgitta brukar träffas en eller två gånger i veckan. I avtalet står det att de ska träffas två timmar i veckan, men det blir ofta mer och det har Tina inget emot.

– Ett stort gemensamt intresse är böcker, så vi sitter ofta och bara pratar om en bok vi har läst eller lyssnat på och ger varandra boktips. Och så dricker vi såklart kaffe och äter kaka!

Tina brukar också följa med Birgitta på träffar som anordnas av Synskadades Riksförbund och på kyrkans olika aktiviteter, som underhållning eller föreläsningar. Nyligen har de dessutom börjat en kurs i medicinsk yoga för seniorer.

– Jag läste om det i tidningen och då utbrast Birgitta ”åh, det har jag aldrig gjort, anmäl mig så går vi!”. Det hade jag nog aldrig kommit iväg på annars, konstaterar Tina med ett skratt.

Tina medger att det ibland kan vara svårt att säga nej till Birgitta, speciellt eftersom de har blivit så goda vänner.

– Ja, ibland är det svårt att sätta gränser. Birgitta vill göra massor, vilket är fantastiskt, men jag har en mamma med Alzheimers och annat jag vill göra och då måste
jag ibland säga nej.

Ett ömsesidigt givande och tagande

Det mest givande med att vara kontaktperson är enligt Tina att Birgitta blir så glad när hon kommer. Men under åren som kontaktperson har hon insett att det verkligen inte bara är den äldre som vinner på det hela.

– Birgitta har så mycket att ge och vi har så mycket gemensamt. Hon har också jobbat inom vården, vi älskar båda böcker, vi hittar gärna på nya saker tillsammans och pratar om allt mellan himmel och jord. Det ger mig otroligt mycket.

Tina är själv inte medlem i den lokala RFS-föreningen men känner till att de finns och funderar på att gå med. Hon lockas av möjligheten att träffa andra kontaktpersoner och prata om sitt uppdrag och få nya infallsvinklar på vad man kan göra tillsammans med den äldre. Hon rekommenderar varmt andra att bli kontaktperson och hade
aldrig kunnat föreställa sig att det skulle bli så bra som det blev – och att hon fortfarande håller på efter fyra år.

– Är du pensionär och inte har något speciellt för dig kommer det att öppna en värld för dig. Du kommer ut, provar nya saker och vidgar dina vyer. Och förmodligen får du en vän för livet.

Läs mer om Kristianstad kommuns satsning på kontaktpersoner för äldre