2018-11-28

Paula Forsberg, handläggare vid patientnämnden Dalarna, ingår i nya arbetsgruppen  i Borlänge som RFS initierat. Syftet är att gemensamt kartlägga och testa hur lagreglerade frivilliguppdragen kan användas för att motverka segregation.

Vilka fördelar ser du med att samarbeta på detta sätt?

– Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt att möta de andra myndigheterna som arbetar med frivilliga. Det finns en viktig sak som förenar alla de lagreglerade frivillig uppdragen, det handlar om att ge stöd till en människa i en utsatt situation. Dessa likheter ger stor möjlighet till samverkan, säger Paula Forsberg, handläggare vid patientnämnden i landstinget Dalarna.

Paula hoppas nu på att samarbetsgruppen kan ta ett gemensamt krafttag kring rekrytering, kanske en gemensam informationskväll där myndigheter och förening bjuder in befolkningen. Hon ser också att det finns mycket kring utbildning för de frivilliga som de skulle kunna göra tillsammans, exempelvis om psykisk ohälsa, samsjuklighet och missbruk.

– Samarbetet har också gett mig ökad kunskap om de andra myndigheterna och uppdragen, vilket utvecklar mig i min yrkesroll. Nyligen fick jag en fråga av en engagerad stödperson om uppdraget god man och då kunde jag berätta mer om vad det innebär och tipsa om att överförmyndaren behöver fler gode män.

Hur kan uppdragen användas ännu mer för att bryta segregation?

– Alla uppdragen handlar om medmänskligt stöd, ett stöd som kan bidra till att bryta utanförskap och isolering; och att brukaren kan komma in i samhället igen. Om vi hittar fler frivilliga med egna erfarenheter av exempelvis utanförskap som lyckats vända sin tillvaro så kan de bidra till att öka tron på att det går att komma tillbaka, säger Paula.
– Det kan vara en fördel för brukare med annan kulturell bakgrund att få en frivillig med samma bakgrund och som är väletablerad i det svenska samhället. Den kontakten kan fungera som en bro till samhället här.

Hur kan vi rekrytera ur nya grupper till frivilliguppdragen?

– När jag har behövt hitta nya stödpersoner med till exempel annan kulturell bakgrund har bästa sättet varit att få tips av andra stödpersoner. De har ett stort kontaktnät och vet vem som kan passa för uppdraget. Jag har också gjort försökt att gå via olika organisationer.

Generellt är det så att frivilliguppdragen behöver synas mer. Det finns många som vill engagera sig men vet inte alltid hur och vart de kan vända sig.
– Ibland kan det också finnas en misstro mot myndigheter. Hur vi kommer åt det behöver vi bolla mer i gruppen och även nationellt.

Paula påminner också om hur viktigt det är med kontinuerlig uppföljning och att få de frivilliga att känna sig sedda och bekräftade, så att de vill vara kvar och ta nya uppdrag.

– När ett uppdrag upphör brukar jag ringa för att personligen tacka den frivillige för sin betydelsefulla insats och skicka tackkort. Jag frågar även om de kan tänka sig nya uppdrag i framtiden, och framöver ska jag utveckla frågan till om de är intresserade att höra mer om de andra lagreglerade frivillig uppdragen, avslutar Paula.

Läs mer om arbetet inom Delmos-projektet här