Att bli frivilligarbetare – ett självklart val
Mikaela Ohlström, 36, drömmer om att bo på landet och ta hand om barn som har haft det svårt. Att bli kontaktfamilj och kontaktperson till barn var därför ett självklart val.
– Jag har själv varit ensamstående mamma och kämpat för att få det att gå runt. Att ta uppdrag som frivilligarbetare var ett av mina mål när det ordnade upp sig i mitt eget liv, säger hon.
Att vara kontaktfamilj handlar om att ge stöd och hjälpa familjer som har det jobbigt genom att ta emot barn i sitt hem. Sedan två år tillbaka är Mikaela, som bor i Stockholm, kontaktfamilj till en nu 10-årig flicka vars mamma behövde avlastning.
– Hon har verkligen funnit sig tillrätta i familjen och blivit jättebra vän med min dotter som är i samma ålder. De umgås också med några jämnåriga grannbarn och har väldigt kul tillsammans, säger Mikaela.
Till en början var flickan hos Mikaela och hennes dotter en helg i månaden. Nu tillbringar hon även lovdagar hos dem, och kommer varannan vecka från fredag till måndag.
– Det är klart man kan stöta på utmaningar i olika former när man har uppdrag som kontaktfamilj. Men hon har alltid trivts och velat komma hit och har blivit som ett extrabarn till mig.
Hjälpt av sina egna erfarenheter
Mikaela har tidigare haft det tufft i sitt eget liv – en erfarenhet hon tycker har hjälpt henne i uppdraget.
– Den tiden bär jag med mig, och gör att jag förstår hur mamman har haft det. Vi har fått en bra kontakt och hon ser det som något positivt att hennes dotter har det bra och vill vara hos oss.
Kontakten med föräldrarna är generellt en viktig del av uppdraget, menar hon.
– Föräldrarna ska känna att man inte är där för att ta barnen ifrån dem, eller vara emot dem. Snarare tvärtom. Man vill att de ska känna sig involverade och trygga med att barnet är i goda händer. Samtidigt får man också sätta en gräns, att när barnen är hos oss ska de få ha sin tid.
Att skapa en positiv miljö
Mikaela är också kontaktperson till tre unga tjejer som hon träffar varje vecka. Att vara kontaktperson handlar bland annat om att ge stöd på fritiden och att hjälpa till med delaktighet i samhället.
– Vi ses och fikar eller äter mat. Två av dem bor på stödboenden så där hjälper jag också en del med frågor kring boendet och ser till att allt funkar.
Utöver sina lagreglerade uppdrag tar Mikaela också emot jourhemsplacerade barn.
Det hon återkommer till – oavsett vilket uppdrag det handlar om – är hur viktigt det är att skapa en positiv miljö för barnen. Hon återkommer också till hur stor betydelse frivilliguppdragen kan ha såväl kortsiktigt som i det långa loppet.
– Att få känna på hur det känns när livet är tryggt är jätteviktigt. Det handlar om att plantera ljusa upplevelser och minnen. Många känner sig svikna av vuxna, och då är det lätt hänt man söker sig trygghet i droger, sex eller kriminalitet. Därför är det viktigt att det finns vuxna som kan visa att det finns andra vägar att gå. Att bli sedd utan att bli dömd, sådant sitter kvar. Det kanske inte syns eller märks förrän flera år efteråt, men att ha en kontaktperson eller kontaktfamilj kan ändra liv och riktning för barn.