2019-03-11

Två viktiga domar behandlar frågan om god man har rätt att bli entledigad trots att överförmyndaren inte lyckats rekrytera ny god man samt förutsättningarna för att anordna ett godmanskap.

Högsta domstolen:

Överförmyndaren aktualiserade ärendet hos tingsrätten genom att ansöka om upphörande av godmanskapet. Då denna ansökan gjordes hade det förflutit omkring ett år sedan den förordnade gode mannen begärt sitt enledigande.

Högsta domstolen konstaterade initialt att huvudmannen även fortsättningsvis hade behov en god man. Frågan som Högsta domstolen skulle bedöma var om ett entledigande av den gode mannen också innebär att godmanskapet ska upphöra. För att så ska vara fallet krävs att överförmyndare vidtagit alla rimliga åtgärder för att finns någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget. Detta krav innefattar enligt förarbetena att överförmyndaren ska göra aktiva efterforskningar och i princip måste uttömma de möjligheter som finns att hitta en ersättare.

För att hitta en ersättare hade överförmyndaren tillfrågat samtliga personer, ca 70-100 stycket, som anmält sitt intresse för ställföreträdaruppdrag. Frågan hade även vid flertalet tillfällen ställts till ett antal personer utanför den egna kommunen som normalt sett åtar sig fall av den svårare arten. Trots ansträngningarna lyckades överförmyndaren inte rekrytera ny ställföreträdare som var villig att åta sig uppdraget.

Högsta domstolen konstaterar att överförförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finns någon annan som är lämplig och som vill åta sig uppdraget vilket innebär att den nuvarande gode mannen ska entledigas från uppdraget och att godmanskapet ska upphöra.

Mål nr Ö 4310-17
Refererat finns  i Nytt Juridiskt Arkiv, NJA, på sida 246

Hovrätten västra Sverige:

Hovrätten för västra Sverige har den 24 januari 2019 behandlat frågan om anordnande av godmanskap för en enskild trots att det saknas förslag på god man villig att åta sig uppdraget. Hovrätten konstaterar även i detta fall att den enskilde i och för sig har ett behov av att få en god man förordnad för sig. Dock innebär förhållandet att varken överförmyndaren, trots ansträngningar, eller den enskilde själv förmått presentera ett förslag på god man att det saknas förutsättningar för ett anordnande av godmanskap.

Vad gäller omfattningen på de ansträngningar överförmyndaren gjort för att finna en lämplig god man villig att åta sig uppdraget hänvisar hovrätten till vad Högsta domstolens dom i NJA 2018 s. 246. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att Högsta domstolens dom är tillämpbar även i fall gällande anordnande av godmanskap, det vill säga inte bara i ärenden där gode mannen begärt sig entledigad från uppdraget.

Mål nr ÖÄ 1241-19