2017-09-14

När jag valdes till ordförande för RFS för ett år sen hade jag haft uppdrag som lekmannaövervakare.

Även om jag tidigare kommit i kontakt med olika typer av frivilliga samhällsarbetare genom min profession som socionom hade jag inte haft något annat frivilliguppdrag själv. Dags att göra något åt det, tänkte jag, och anmälde mig till överförmyndarens utbildningskväll för nya gode män och förvaltare. Vid årsskiftet förordnades jag efter lämplighetsbedömning som god man.

I våras blev jag också efter intervju och utbildning godkänd att ta uppdrag som stödperson hos patientnämnden. Jag är nu inne på mitt tredje uppdrag och det pågår fortfarande. ”Min” patient skrevs ut från tvångsvården för några veckor sen, men kom snabbt tillbaka. På önskemål från henne och patientnämnden återupptog jag kontakten.

Det är väldigt spännande att ha uppdrag hos olika myndigheter parallellt. Frågeställningar och lärdomar från de olika uppdragen berikar varandra. Likheterna är betydligt fler än skillnaderna: jag lyssnar, berättar, stödjer och uppmuntrar efter förmåga, tar reda på saker jag inte vet själv och lär mig samtidigt en hel del om välfärdssystemet genom deras erfarenheter.  

Framförallt står jag också kvar när relationen inte är så ny längre och svårigheterna blir mer komplexa. Det kan vara omtumlande för brukaren att plötsligt befinna sig i en förtroendefull relation med någon som ser helheten och som öppnar upp för ett personligt och vardagligt samtal. Det övergripande uppdraget som frivillig samhällsarbetare handlar just om att vara medmänniska och att finnas där.

Jenny Ögren
Förbundsordförande