Intervju: Märta Frank – Om uppdraget som kontaktperson åt en tonåring
Temat för RFS nyhetsbrev nr 2 för 2022 är barnen och barnperspektivet. Därför har vi intervjuat Märta Frank som förutom att arbeta som ombudsman för kriminalvården på RFS kansli även är kontaktperson åt en tonårstjej.
Från början var Märta mer inne på att ta sig an ett frivilliguppdrag som biträdande övervakare men på grund av hennes arbete som ombudsman på kriminalvården hade de två krockat med varandra. Då valde hon i stället att kontakta socialtjänsten i sin kommun och testa att bli kontaktperson åt någon mycket yngre än den målgrupp hon tidigare arbetat med.
Märta beskriver uppdraget som kontaktperson för någon i tonåren som väldigt givande men samtidigt utmanande. “Det svåra är att veta hur mycket man ska pusha, hur sträng man ska vara när ens planerade aktiviteter ställs in, tider ändras i sista stund eller det man kommit överens om inte hålls”, förklarar hon.
Uppdraget har Märta snart haft i ett år och de ses ungefär tre timmar i veckan där syftet är att bryta tonåringens stillasittande tillvaro. Målet är att tonåringen på sikt ska känna sig mindre utanför och få mer meningsfulla fritidsaktiviteter. Kontakten går mestadels via tonåringen själv och det är sällan Märta behöver ha kontakt med hennes familj. Något som såklart kan se annorlunda ut om uppdraget kontaktperson rör barn i de yngre tonåren.
Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan att arbeta med någon yngre, i tonåren jämfört med att ta sig an ett uppdrag som rör vuxna?
– Den största skillnaden är nog att när det gäller arbete med barn så får man hjälpa till med perspektiven. Ändra någons syn på och inställning till skolan exempelvis. När det rör vuxna så handlar det mer om att gräva in sig i hjärtat. Det finns många murar att riva och en tillit behöver byggas upp, berättar Märta.
Märta lyfter fram att det hela tiden handlar om att lyfta fram det positiva på exempelvis samverkansmöten kring tonåringen. Att fokusera på det som fungerar och utveckla det.
– Det gäller att hitta en balans mellan att vara tydlig och ibland bestämd kring vad som gäller och samtidigt inte glömma bort att det trots allt är ett barn man har uppdraget för. Då gäller det i stället att motivera till att ta eget ansvar för exempelvis inställda träffar.
Trots att det kan vara utmanande att arbeta med ungdomar med att sätta gränser och strukturera upp umgänget så känner hon att hon får ut väldigt mycket av uppdraget.
