2017-04-07

Den senaste tiden har medierna återigen gett exempel på personer som lurats och utnyttjats av sin gode man eller förvaltare. RFS har konkreta förslag för att förbättra rättssäkerheten för den som får hjälp av god man, skriver Jenny Ögren i en debattartikel i ETC nättidning.

RFS består av cirka 70 föreningar vars medlemmar har lagreglerade frivilliguppdrag, till exempel gode män och förvaltare. RFS erfarenhet är att flertalet gode män är seriösa och gör betydande insatser, men varje person som råkar ut för en oseriös ställföreträdare är en för mycket.

RFS har länge drivit att lagstiftningen kring gode män och förvaltare behöver ses över. Vi vill dock bevara det ideella inslaget i uppdragen då vi ser ett stort värde i att tillvarata och uppmuntra människors vilja att ta ett ideellt ansvar utanför den närmsta kretsen. För många personer med god man är kontakten med en frivillig god man dessutom den enda som inte är med en tjänsteperson.

RFS anser att dessa åtgärder krävs för ökad rättssäkerhet:

1. Ett nationellt tillsynssystem. Idag avgör varje kommun vilken kontroll och granskning av godmanskap som ska göras. Det innebär att rättssäkerheten för personer som har god man ser olika ut beroende på var man bor i landet. RFS anser att tillsynen måste nationaliseras så att bra rutiner och riktlinjer ska gälla för alla. Om alla överförmyndare hade bra rutiner för bland annat uppföljning av godmansuppdrag skulle brister i uppdragen upptäckas innan det går för långt.

2. Alla överförmyndare måste ha tillgång till juridisk kompetens. För att systemet ska bli effektivt och användas korrekt anser RFS att överförmyndarna måste ha juridisk kompetens, vilket inte alltid är fallet idag. Vissa kommuner har inga anställda tjänstepersoner på överförmyndarverksamheten och arbetet utförs då av förtroendevalda politiker, vilket inte är tillräckligt för att säkerställa kompetensen.

3. Gode män måste få utbildning. Att ett godmansuppdrag är ett frivilliguppdrag motsäger inte att det ska utföras professionellt, det vill säga med personens bästa i fokus. Vi anser att det ska vara obligatoriskt för en ny god man, som inte på annat sätt har visat lämplig och dokumenterad kunskap, att genomgå en godkänd utbildning. Gode männen måste också få mer stöd och vidareutbildning under pågående uppdrag – idag lämnas de i princip helt ensamma.

4. Begränsa antalet uppdrag per uppdragstagare. Hur många uppdrag som gode män/förvaltare får åta sig bör regleras av varje överförmyndare. För att uppdraget ska genomföras med kvalitet bör gode mannen hinna med regelbundna möten med personen som behöver hjälpen, ha kontakt med ansvariga myndigheter och så vidare.

RFS förslag på sådana riktlinjer är att det för en erfaren god man/förvaltare är rimligt med max tio uppdrag. Gode män till ensamkommande barn bör åta sig max tre uppdrag. Det måste också finnas ett nationellt system för att kontrollera det.

5. Strategiskt arbete med rekrytering av frivilliga. Överförmyndare uppger ofta att det är svårt att rekrytera gode män och förvaltare, men RFS håller inte med. Det finns ett stort engagemang hos allmänheten. Socialstyrelsens undersökning i början av 2016 visade till exempel att var fjärde svensk är villig att ta ett frivilliguppdrag.

Problemet är istället att kommunerna saknar metoder för att arbeta professionellt med rekrytering, utbildning, uppmuntran och uppföljning av de lagreglerade frivilliguppdragen. RFS har tagit fram en metod för detta som vi gärna delar med oss av, se www.rfs.se/metodbok.

Jenny Ögren
Förbundsordförande
Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Läs debattartikeln i ETC