2017-04-04

Lekmannaövervakare och besöksgrupper på häkten saknas i flera aktuella brottsförebyggande satsningar, skriver Jenny Ögren i en debattartikel i nättidningen Altinget. RFS vill att Kriminalvården ges tydliga signaler om att dessa frivilliginsatser ska prioriteras och utvecklas.

Regeringen presenterade nyligen ett program för brottsförebyggande arbete. För ett par månader sedan lämnade RFS remissvar i utredningen “Färre i häkte och minskad isolering” (SOU 2016:52). Två exempel på kort tid där de frivilliginsatser som redan finns inom Kriminalvården – lekmannaövervakare och besöksgrupper – knappt nämns i det brottsförebyggande arbetet. Varför inte?

Lekmannaövervakaren bidrar till att stärka individens nätverk och skapa förankring i samhället, och är därmed en viktig aktör i brottsförebyggande arbetet. Besökarna på häkte och anstalt bryter intagnas isolering och är en positiv länk till samhället. Så var finns idéerna och visionerna om att stärka och utveckla dessa insatser?

Lekmannaövervakare har funnits i över 100 år. RFS har sedan 60-talet organiserat och handlett lekmannaövervakare och besöksgrupper. Det finns en lång tradition av samarbete mellan RFS och Kriminalvården. I Brå:s rapport från 2012 framkommer att två tredjedelar av klienterna hade uppfattningen att övervakarna hade en stor eller ganska stor betydelse.

Nu ser vi en utveckling som oroar oss. Andelen lekmannaövervakare sjunker radikalt, i vissa frivårdsdistrikt är det så lågt som 13 procent. (Att jämföra med 50 procent som var det nationella målet fram till för ungefär två år sen.) Från våra medlemmar hör vi allt oftare att de gärna vill göra en insats som lekmannaövervakare men inte längre får nya uppdrag av frivården. När Kriminalvården kommunicerar satsningar på isoleringsbrytande åtgärder på häkten nämns aldrig de frivilliga som en viktig resurs.

RFS har länge efterfrågat en dialog kring detta med Kriminalvården, men vi upplever att det är en lågprioriterad fråga. Däremot hör vi om nya satsningar, till exempel på coacher och lotsar för kriminella. Men varför uppfinna hjulet på nytt?

Det finns dock positiva signaler. I åklagarmyndighetens rapport från förra året “Effektiva samarbetsformer mellan åklagare och häktespersonal” föreslås förbättrade rutiner för att fler häktade ska få möjlighet att träffa en besöksgrupp. RFS har nu blivit inbjudna av Kriminalvården för att diskutera frågor kring lekmannaövervakare.

Vi välkomnar också de förslag på stödpersoner (varför inte använda det inarbetade begreppet lekmannaövervakare?) som rapporten “Inslussning – en idéskiss” lämnade till regeringen idag 3 april. Men för att frågan inte helt ska bortprioriteras på de lokala frivårdskontoren behöver det bli verkstad snart. Och det är en lång väg kvar till RFS vision att alla häktade som vill ska ges möjlighet att träffa en besöksgrupp.

RFS vill att Justitiedepartementet uppdrar åt Kriminalvården att:

• framhålla arbetet med lekmannaövervakarna som viktig resurs i det brottsförebyggande arbetet
• omprioritera eller tillsätta resurser så att frivården har tid att arbeta strukturerat med rekrytering, utbildning, handledning och uppmuntran av lekmannaövervakare
• återuppta dialogen med civilsamhället om hur lekmannaövervakarinsatsen kan utvecklas
• utveckla besöksgruppsverksamheten tillsammans med aktuella frivilligorganisationer.

RFS vill slutligen påminna om den nationella Överenskommelsen mellan regeringen, SKL och idéburna organisationer med social inriktning som snart firar 10 år. Överenskommelsen signalerar hur viktigt samarbetet är mellan offentlig verksamhet och frivilligorganisationer. Lagreglerade frivilliguppdrag, där lekmannaövervakarna är en del, samt besöksgrupper är ett utmärkt exempel där offentlig och ideell verksamhet möts och behöver samverka. Låt inte nonchalans och förbiseende hindra fortsatt samarbete för klienternas bästa.

Jenny Ögren
Förbundsordförande
Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Läs debattartikeln på Altingets webbplats