2017-09-15

I Jönköpings län har patienter fått tycka till om att hur det är att ha stödperson. Brukarrevisionen har gjorts av personer med erfarenhet av tvångsvård.

Redan 2013 började Jeanette Byskén Henriksson, patientnämnden i Jönköping, fundera på brukarrevision. Hon och Peter Åsén, skötare vid psykiatriska kliniken, hade genomfört en undersökning av hur tvångsvårdade personer såg på stödpersonsinsatsen.  

– Men redan då kände jag mig kritisk till min egen metodik. Det var vi inom vården som skapade frågorna, ställde dem och skrev ner patienternas svar. Jag frågade mig hur tillvägagångssättet påverkade svaren? När jag sen fick information om brukarrevision kände jag att det är så här vi borde göra, säger Jeanette Byskén Henriksson.

Patienter supernöjda

Sagt och gjort, Jeanette skrev till nämnden med sitt förslag och hösten 2016 blev det positivt besked. I maj 2017 var det så dags att presentera resultatet av den brukarstyrda revisionen.  

– De patienter vi träffat är verkligen supernöjda med sin stödperson och skulle gärna rekommendera andra tvångsvårdade patienter att ta möjligheten, berättar Åsa Melkersson och Annki Sandberg, två av de fyra som genomfört brukarrevision på uppdrag av Region Jönköpings län.

Vid en brukarrevision är det brukare själva som väljer frågorna och genomför intervjun. 

–  Det viktiga är att det är vi som styr. Uppdragsgivaren får inte gå in och styra vilka frågor som ska väljas, berättar Åsa.

Information når inte fram

Sammanlagt har 11 personer intervjuats, som har eller har haft stödperson. I rapporten framkommer att många haft sin stödperson  länge och att personkemin för det allra mesta är bra. Samtidigt visar den att information om rätten till stödperson inte alltid nått fram eller uppfattats av patienterna. 

I rapportens rekommendationer lyfts informationsbristen: Informationen från vården måste bli bättre – och anpassas så att personen förstått.  

– Det är synd att inte alla får möjlighet att tacka ja till denna insats då det är så tydligt att så många är så nöjda, säger Åsa. 

Vad blir det då för skillnad att undersökningen görs av personer som har egen erfarenhet av psykiatrisk tvångsvård? 

– Vi upplever att intervjupersonerna ofta blir mer avslappnade och trygga av att berätta för personer med egna upplevelser. Det är inte helt ovanligt att många har dåliga erfarenheter av kontakter med myndighetspersoner. Med oss blir det ett mer jämlikt förhållande och de behöver inte fundera på om deras svar kan vara till nackdel för dem i vården, säger Åsa.

Åsa berättar att det brukar framkomma saker som personalen inte upplever är så stora, men som patienter går och stör sig på. Ett exempel från denna undersökning är hur viktigt det är att bli förberedd inför första mötet med stödpersonen. Att bli överrumplad av stödpersonen är ingen bra start. 

Pilot som kan utvecklas

Jeanette berättar att brukarrevisionens rapport egentligen inte ger henne så mycket ny information. Inte heller de rekommendationer som ges på slutet, för där står sådant som genomförts i och med den nya stödpersonsrutin som togs fram 2015.  

– Jag hade hoppats på att brukarnas egna erfarenheter hade lett till att brukarrevisorerna lyft på andra stenar och i större utsträckning vävt in sina tankar i analysen. Men detta är ju en pilotundersökning och nu blir det värdefullt att ha dialog med revisorerna kring metodiken.

För att följa upp resultatet ska Åsa och Jeanette ha möten med lednings- och personalgrupp under hösten.  

– Vi ska ju inte bara checka av att vi gjort detta, nu behöver vi ju diskutera vad vi kan lära och hur vi går vidare för att utveckla verksamheten, avslutar Jeanette. 

Fakta brukarrevision:

Ladda ner Jönköpings läns rapport om brukarrevision här

Brukarrevisionen ska även presenteras på Patientnämndernas nationella konferens i Stockholm 18-19 september.

Läs mer om brukarrevision på Region Jönköpings läns webbplats

Även RSMH utför brukarrevisoner och erbjuder utbildning. 

Artikeln är publicerad i RFS nyhetsbrev nr 3 2017