Remissvar och skrivelser
Här kan du läsa våra senaste remissvar och andra skrivelser.
Regeringen har i sitt slutbetänkande tagit fram förslag om skärpta regler för unga lagöverträdare -Straffbarhetsåldern (SOU 2025:11). Utredningen föreslår bland annat sänkt straffbarhetsålder, från 15, år till att barn från 14 år ska kunna straffas för vissa allvarligare brott samt höjt straffmaximum där unga ska kunna dömas till hårdare straff som upp till 18 års fängelse. Utredningen föreslår också att ungdomspåföljder ska kunna bytas ut till vuxenstraff efter 18 års ålder.
RFS har skickat in ett remissvar med yttrande där vi motsätter oss förslag om ändringar om sänkt straffbarhetsålder samt förslag om ändringar av straffmaximum för barn.
Utredningens förslag har brister vilka kan få konsekvenser för de barn som kommer att beröras. Då straffrättsliga påföljder prioriteras framför stödjande och rehabiliterande insatser riskerar förslaget att leda till ökad barnbrottslighet och där straff kan förstärka en kriminell identitet och livsstil. Barn är känsliga för bestraffning, vilket kan påverka deras utveckling och innebära en ökad risk för återfall i brott.
RSF ser risker med att utredningen om sänkt straffarhetsålder inte tagit hänsyn till barns rättigheter och missar beaktande av barnkonventionen
Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) har rekommenderat Sverige att inte sänka straffbarhetsålder under 15 år (allmän kommentar nr 24 [2019], p. 22). Barnrättskommittén har också framfört oro över att straffbarhetålder inte baseras på rationell kunskap om barns utveckling. RSF vill framhäva att barn är rättighetsbärare med icke-förhandlingsbara skyddsrättigheter.
Skärpt straffmaximum för unga lagöverträdare där unga döms enligt vuxnas straffsystem
Utredningen föreslår att straffmaximum för unga lagöverträdare ska höjas till 18 år (tidigare högst 14 år) samt att ungdomsvård efter 18 år tas bort och därmed kan unga komma att dömas enligt vuxnas straffsystem. Barnrättskommittén rekommenderar stater att fastställa maximistraff för barn utifrån principen om kortast möjliga tid, mot bakgrund av den skada och de negativa konsekvenser som ett frihetsberövande innebär för ett barns möjligheter till återanpassning i samhället (allmän kommentar nr 24 [2019], p. 77). För barn som har frihetsberövats blir konsekvenserna mer långtgående än om en vuxen har frihetsberövats. Barn ska därför inte straffas hårdare än vuxna.
Förslagen om att sänka straffbarhetsåldern samt skärpa straffmaximum för barn underminerar barns rättigheter då det bortser från barnkonventionens fokus på rehabilitering och återanpassning i stället för straff.