Nyheter och reportage
Här kan du läsa våra senaste nyheter och artiklar.
2018-04-19
Kerstin Svenssons forskning visar att synen på frivilligarbete har haft sina toppar och dalar under åren. – Personligen tror jag verkligen på det här med lekmannamedverkan. Och utan RFS undrar jag vem som skulle föra lekmännens talan och lobba för verksamhetens värde.
Kerstin är professor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund och har undersökt utvecklingen av frivårdens och lekmannaövervakarens roll under 1900-talet. Innan dess jobbade hon som frivårdsinspektör i 12 år. Inom ramen för sin tjänst undersökte hon arbetet med lekmannamedverkan i Malmö.
– Då insåg jag att det fanns en otroligt stor variation i hur man såg på lekmannamedverkan. Allt från att den var en naturlig och viktig del av frivården – till att den var ett nödvändigt ont och att ”tjänstemän egentligen var mycket bättre på det där”, säger Kerstin.
1994 kom Kerstin in på forskarutbildningen. I samma veva fick hon en oväntad fråga som hade stor inverkan på hennes intresse för frivilligarbete. En klient från hennes tid som frivårdsinspektör frågade om hon kunde tänka sig att bli hans övervakare. Han var tungt kriminellt belastad och Kerstin funderade på vad hon egentligen kunde göra för honom, men hon valde trots det att tacka ja.
– När jag träffade honom för första gången som lekman överraskades jag av att han var en helt annan människa än den jag hade träffat inom frivården. Han pratade mycket mer avslappnat och öppet med mig när jag inte längre var tjänsteman och har sagt i efterhand att jag var en stor trygghet för honom, bara genom att vara medmänniska.
Frivilliguppdragen är enligt Kerstin relativt outforskade, och hon menar att den lilla forskning som finns behöver följas upp och fördjupas. Hon berättar dock att de långtidsstudier som undersökt vad som har fått människor att ändra sin livsstil och sluta med brott visar att det finns stark evidens för att förankring i samhället, med personliga förebilder, är viktigt.
– Idag är man på gott och ont väldigt upptagen med att mäta effekter. Det är viktigt, men allt är inte mätbart.
Kerstin sammanfattar sin egen forskning om frivilligarbete under 1900-talet med ett antal viktiga nedslag i historien:
- Sekelskiftet – det sociala arbetets födelse
- 40-talet – staten övertar övervakningsverksamheten
- 70-talet – professionalisering
- 90-talet – från stöd till kontroll
- 2010 – lekmännen ”tappas bort” och kommer tillbaka.
Kerstins forskning visar att synen på frivilligarbete och lekmannamedverkan har haft sina toppar och dalar under åren. Hon anser dock att RFS alltid har en viktig roll, kanske extra viktig under perioder då tron på frivilliginsatser går ner.
– Personligen tror jag verkligen på det här med lekmannamedverkan. Och utan RFS undrar jag vem som skulle föra lekmännens talan och lobba för verksamhetens vikt och värde. Berättelser från dem som har mött lekmän vittnar i allra högsta grad om värdet i det mellanmänskliga mötet.
Hur ser du på RFS roll i framtiden? – Den politiska kraften i RFS är oerhört viktig och jag skulle önska att förbundet hade en ännu större roll. Jag skulle också önska att ännu fler lekmän organiserar sig i RFS. Ju fler av de frivilliga som är organiserade i RFS desto starkare blir rösten, säger Kerstin Svensson.
Läs en längre intervju med Kerstin i RFS jubileumsskrift som lanseras vid RFS 50-årsmingel den 3 maj.