2018-10-02 

Häromdagen firade jag ett år som stödperson. Varje vecka under senaste året har jag besökt P på en rättspsykiatrisk avdelning utanför Stockholm. P är en intellektuell och klok person, som levt ett bitvis stökigt men intressant liv.

Han förvånar mig ofta med sina skarpa analyser och tydliga ställningstaganden. Vi är långtifrån alltid överens, men vi diskuterar med lyhördhet och respekt för varandras åsikter. Han har en självinsikt som få och också (trots att han ibland hävdar motsatsen) en fin empatisk förmåga. Jag hade inte väntat mig att möta det på en rättspsykiatrisk avdelning.

Jag har ofta tänkt att fler borde få tillfälle att utveckla idéer och tankespår tillsammans med någon som man kanske till en början inte tycks ha så mycket gemensamt med, men just därför både bidrar och utmanar med nya perspektiv. Det är väldigt stimulerande och lärorikt för oss båda.

Och kanske blir det lättare framöver. När RFS nu har beviljats statsbidrag från Delegationen mot segregation för att undersöka hur de lagreglerade frivilliguppdragen kan användas för att öka inkludering är det dags att vidga cirklarna och söka uppdragstagare i nya kategorier. För den enskilde kan det ibland vara lättare att ta emot stöd och råd från en medmänniska i lokalsamhället, som man kanske delar liknande erfarenheter med, än från en tjänsteman på en myndighet.

Jag är övertygad om att P skulle kunna bli en utmärkt frivillig samhällsarbetare i framtiden om han vill. Han har med rätt stöd förmågan och erfarenheterna att på ett trovärdigt sätt bli en länk mellan individ och myndighet. Han vet vad han talar om – att själv ta makten över sitt eget liv. 

Jenny Ögren

Förbundsordförande