RFS Intervjuer
Idag har tio av lokalföreningarna inom RFS en egen besöksgrupp på häkten och anstalter. Syftet med besöksgrupperna är att bryta de intagnas isolering och ge dem möjlighet att träffa människor som inte är myndighetspersoner.
– Jag känner att jag gör något för en annan människa och får så mycket tillbaka. Det känns fantastiskt att kunna ge av sin egen tid, säger Pia Alderbring, besöksgruppsansvarig i lokalföreningen Södra Vätterbyggden.
Pia Alderbring är medlem i lokalföreningen Södra Vätterbyggden och ansvarig för deras besöksgrupp. Varje lördag och söndag besöker de häktet i Jönköping.
– De flesta i vår grupp har eller har haft uppdrag som biträdande övervakare och vet hur lätt det är för en intagen att bli isolerad från världen utanför. De häktade har dessutom restriktioner som gör att de sitter inlåsta 23 timmar om dygnet, utan andra besökare utifrån, vilket är otroligt tufft, säger hon.
Pia ansvarar för att ta fram ett löpande schema för besöken. De är alltid två besökare som går tillsammans och om någon får förhinder byter de tid med någon annan i gruppen. En ny medlem får alltid gå med någon mer erfaren.
– Gemensamt för alla i besöksgruppen är att de verkligen har hjärta för uppdraget och förstår att det kräver ett långsiktigt engagemang. Kriminalvården och de intagna räknar med att vi kommer – varje helg, året om – oavsett om det så är julafton eller midsommar.
Livserfarenhet bygger förtroende
För att bli besökare på häkten och anstalter krävs ingen speciell bakgrund eller erfarenhet. Det viktiga är att vara en medmänniska som kan visa på alternativ till kriminalitet och missbruk och fungera som en länk mellan samhället och häktet eller anstalten. Besökarna frågar aldrig vilket brott den häktade har begått. De har även tystnadsplikt och får inte berätta för andra om de personer de träffar i uppdraget.
– Man bör dock inte vara alltför ung när man ingår i en besöksgrupp. Det bygger förtroende om man själv har varit med om en del i livet. Jag fick barn när jag var 14 år och har tvingats slå mig fram och brottas med myndigheter. Den intagna känner därför att jag vet vad jag pratar om, samtidigt som jag är lättsam och inte så byråkratisk.
För att skapa trygghet i uppdraget är det alltid två besökare som går tillsammans till häktet. På så sätt kan de även avlasta och komplettera varandra om besöket känns tungt eller svårt på något sätt.
– Ibland kan den intagna ha begått ett brott som man har läst om och känner obehag inför, då är det skönt att vara två. Vissa gråter också väldigt mycket och det gör ont i hjärtat. Alla i besöksgruppen har olika styrkor och genom att alltid vara två kan vi anpassa oss efter internen som vi träffar just den dagen.
Uppskattade samtal
Det är Kriminalvården som bestämmer vilka interner som ska få besök och för det mesta prioriteras ungdomar. Totalt är det fyra interner per helg som får besök, en timme vardera, och besöken sker i ett mötesrum.
– Vi brukar börja med att berätta vilka vi är och att vi går på dessa besök ideellt. Då blir de oerhört tacksamma. Sedan låter vi oftast dem driva samtalet och välja inriktning på det. Det brukar handla om allt från tatueringar och motorcyklar till vad de jobbar med, var de bor, om de har familj och så vidare.
De som sitter i häkte för första gången har ofta frågor om rättsprocessen och undrar vad som kommer att hända härnäst. Pia har därför gått på flera rättegångar för att lära sig hur det går till, så att hon kan svara på funderingar.
– Vi måste komma ihåg att det här också är människor i behov av social kontakt, även om de har begått brott. Det ska dessutom ses som oskyldiga tills de har fällts. Jag försvarar inte brott, men jag kan ändå förstå att droger och pengaproblem kan driva människor in i brottslighet. De gör dem till en väldigt utsatt grupp.
Pia stortrivs med sina frivilliguppdrag och kommer att fortsätta så länge som hon orkar. Och när hon går i pension nästa år får hon ännu mer tid över.
– Jag känner att jag gör något för en annan människa och får så mycket tillbaka. Det känns fantastiskt att kunna ge av sin egen tid!