Mitt i livet växlade Anders om, från bankchef till besökare på häkte och anstalt
Vi hör allt oftare om ett råare samhälle med en kriminalitet som kryper ner i åldrarna. Det skrivs mer om behovet av fler fängelser och ett tuffare klimat med allt längre häktningstider där många sitter isolerade i många timmar, även så unga som 15-åringar. Anders som nyligen klev av en lång karriär inom bankvärlden, väljer att se individen bakom brottet. Han har frivilliguppdraget, besökare på häkte och anstalt men har också uppdrag som biträdande övervakare och arbetar extra på SiS-hem för unga tjejer. Här ger han sin bild varför det är så viktigt att vi fortsätter att tro på individen, för medmänskligheten och för samhället.
När människan blir sedd händer fantastiska saker
Efter 26 år som kontorschef och totalt 35 år på dagen hos Handelsbanken blev Anders ganska mätt. Han har alltid gillat att träffa människor men banken kändes till slut för byråkratisk. Han valde att säga upp sig, kontaktade Frivården och ansökte om att bli biträdande övervakare. För honom var det som att komma ut i frihet samtidigt som han kunde ta med sig allt bra han hade lärt sig i banken. Han hade fostrats i att alltid ha en stark tilltro på individen och arbeta utifrån ett kundorienterat synsätt där man lyssnade och skapade lösningar. För när människan är sedd, blir lyssnad och trodd på, händer det fantastiska saker, säger Anders.
Att vara besökare på häkte
Jag ingår i en besöksgrupp via Örebro frivilliga samhällsarbetare. Varje fredag och varannan måndag är vi på häktet och möter tre till fyra individer per tillfälle. Vi vet inte alltid vem som kommer utan det är Kriminalvården som bedömer vilka som ska få träffa oss. Det är inte heller säkert att det är samma personer varje gång eftersom häktningstiden varierar, ibland kan den vara så lång som upp till 17 månader. När vi kommer på besök har vi med kanelbulle, frukt och kaffe och så fikar och pratar vi med de intagna, berättar Anders. Det finns en glädje i att träffa någon som är neutral och jag har fått höra att det känns väldigt bra att möta en ”Svensson”. Jag sätter alltid individen i centrum och säger att nu får du prata om precis det du vill. Det är samtal mellan himmel och jord, ibland vill de berätta om sitt brott, ibland vill de hålla det för sig själva. Unga killar pratar ofta om stigmat och hur de skäms inför sina mammor.
Betydelsen av att ingjuta framtidstro i en tuff häktesmiljö
Besöken ger en möjlighet att prata av sig med någon som inte har någon åsikt eller skuldbelägger. Jag vill skicka med en framtidstro, säger Anders. Man vet inte alltid vad som komma skall härnäst, om man hamnar på anstalt eller släpps fri. Oavsett brukar jag försöka hjälpa dem att skapa en plan. Det är viktigt att ha hopp framåt, hur det än blir. Kanske kan man plugga eller söka en viss inriktning på kommande anstalt. De femton- och sextonåringar som jag träffar vet knappt hur det ser ut i ett fängelse. Jag uppmanar dem att ifrågasätta, de behöver få veta och tillsammans kan vi prata om det.
Anders beskriver häktesmiljön som extremt tung där man sitter isolerad under många, ibland upp till 23 timmar varje dag. Där är det viktigt att vi och andra organisationer får göra ett besök så att vi kan hjälpa Kriminalvården att fylla tiden med meningsfullhet. Vi känner från personalen att vi är välkomna och att det är bra att vi kommer dit och ”lättar på trycket”. Vi har därför en jätteutmaning med alla nya fängelser där vi inte riktigt räcker till att ta hand om alla. Får du inte heller något stöd är risken större att återfalla i brott.
Ställ dig i den andres mockasiner för en stund
Vi pratar om utmaningar i uppdragen, om alla han möter, de med tunga brott, unga tjejer och killar med trassliga förhållanden och bakgrunder, som Anders säger individer som är väldigt nerkörda i gyttjan. Många sätter stämplar på sig själva och har en dyster tro på framtiden. Det är precis det Anders vill vända på. För honom är det viktigt att se personen bakom brottet och där de allra flesta människorna har en varm kärna det gäller bara att träffa den. Han lyfter citatet: ”Ställ dig i den andres mockasiner för en stund” och fortsätter, mitt mål är att skicka med något som är bra men individen måste göra förändringen själv.
Skulle du tipsa andra att ta uppdraget som besökare på häkte och anstalt?
Ja, det skulle jag verkligen göra. Glädjen i att få ge en häktad person andrum i den tuffa miljön och tänk att för en stund bryta en annan människas isolering. Det viktiga är att vara bra på att spegla och lyssna. Personligen vill jag vara en givare av pusselbitar. Jag kan inte ta bort 15 år i en dysfunktionell miljö men jag kan ge en pusselbit som man kanske plockar fram någon gång. Då har jag lyckats göra något för någon annan. Det som driver honom är glädjen att träffa de intagna, stödet från andra medlemmar i RFS lokalförening i Örebro samt personalen på SiS-hemmet. Där får han sin grupptillhörighet. Vi har så många ensamma människor som mår dåligt och det finns en längtan att känna samhörighet både för intagna som för mig själv.
BLI BESÖKARE PÅ HÄKTE & ANSTALT