“Man kan uppnå det man vill”

“Man kan uppnå det man vill”

– Vissa vill verkligen snacka, berättar Isuf Topilla. De har väntat på oss och saknar oss. Man ser direkt vilka som söker kontakt.

– Vissa vill verkligen snacka, berättar Isuf Topilla. De har väntat på oss och saknar oss. Man ser direkt vilka som söker kontakt.

Isuf Topilla i en grupp med frivilligarbetare som gör besök på Anstalten Halmstad. På anstalten finns det plats för drygt 70 intagna män. Den besöksgrupp som Isuf ingår i består av två män och en kvinna. Varje vecka åker de dit tillsammans, legitimerar sig hos vakten, kontrolleras och blir insläppta. Säkerheten är viktig. De kontrolleras noggrant.

– Man måste alltid visa legitimation, berättar Isuf, även om det är samma person som har kollat oss flera gånger. Har man glömt legitimationen måste man gå och hämta den. Vi får lämna ifrån oss telefon, nycklar och hänga av oss ytterkläderna i en garderob. Sedan brukar vi tre sprida ut oss i köket vid olika bord för att sitta och prata med dem som dyker upp. Vi har alltid fika med oss.

Isuf Topilla är gift, har tre barn och bor och arbetar i Halmstad. Han är aktiv­ i Albanska föreningens styrelse, medlem i Halmstads övervakar- och kontaktpersonsförening, lekmanna­övervakare och har ett stort engagemang för andra­ människor.
I den lokala föreningen för övervakare och kontaktpersoner har han möjlighet att träffa andra med över­vakaruppdrag och utbyta erfarenheter. Trots att Isuf har fullt upp med jobbet, familjen och uppdragen som övervakare missar han aldrig träffarna för övervakare på frivårdskontoret i Halmstad. Halmstads övervakar- och kontaktpersonsförening är en lokal­förening inom Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare. Föreningens medlemmar är inte ensamma om att besöka anstalten. Flera olika grupper kommer regelbundet på besök vid olika tillfällen i veckan, bland annat Röda korset. De intagna själva avgör vilka besökare de vill träffa. Isuf berättar stolt att när deras besöksgrupp kommer samlas cirka 30 personer i köket. Men alla vill förstås inte prata.

– Vissa vill bara komma och äta en kaka, säger Isuf, men andra vill verkligen snacka. De har väntat på oss och saknar oss. Man ser direkt vilka som söker kontakt och kanske vill tala om familjen och barnen. ”Jag fick inte ringa till min fru ”eller ”Jag fick inte träffa mina barn” kan de säga.

Samtalen i besöksgruppen kan vara mycket värdefulla. Flera intagna saknar helt regelbunden kontakt utifrån. De som har en ordnad familj kanske får besök och telefonsamtal, men det finns intagna som är mycket ensamma.

Isuf tycker att det känns bra vid varje besök, även när samtalen är svåra.
– Jag vet att jag har påverkat dem positivt några gånger. Jag tycker att det fungerar jättebra. Så länge de tycker om att jag kommer känns det bra. Varje gång jag är där tycker jag att jag gjort ett bra jobb. Jag har haft många bra samtal. I början kände jag mig liten för att jag inte kunde hjälpa till, till exempel när de hade blivit nekade besök, telefonsamtal eller permissioner. I början tog jag det hårt men nu har jag vant mig vid att de är upprörda när de inte har fått som de vill. Reglerna är lika för alla.

Isuf berättar att vid ett tillfälle var en kille riktigt upprörd och arg när besöksgruppen var där. Han hade problem med sin familj, men efteråt kom han fram och tackade dem för att de hade lyssnat och varit uppriktiga.

– Jag försöker säga att man kan uppnå allt i livet, även om man har hamnat fel någon gång. Jag tycker att jag gör ett jättebra jobb som över­vakare och besökare. Två av dem som jag har träffat inne på anstalten har jag blivit övervakare åt. Jag har haft tur och fått bra killar. Alla jag varit övervakare åt har det gått bra för. De har fått jobb och kommit in i samhället.

Fotograf: Li Fernstedt

2012-02-06