Anders är en stigfinnare

Anders är en stigfinnare

Anders Nyhlén är lekmannaövervakare för unga vuxna i Söderköping. Genom att berätta om egna erfarenheter visar han att förändring är möjlig.

Påverka är inte ett ord Anders Nyhlén själv använder när han berättar om sin roll som lekmannaövervakare, den här soliga vårdagen i Söderköping. Däremot beskriver han sig gärna som en dörröppnare för de klienter han stödjer. Eller egentligen gillar han ordet stigfinnare bättre.

– Nu är jag inne på mitt 29:e år som nykter alkoholist. Jag berättar om hur det var för mig och det kan öppna dörrar, berättar Anders, som också ingår i valberedningen i Norrköpings övervakarförening.

Att prata med ungdomen
Genom åren har Anders varit lekmannaövervakare till mellan 10 – 15 unga vuxna. Han minns inte exakt eftersom han blandar ihop med de ungdoms- och samhällstjänstplaceringar han haft i verkstaden där han arbetar med unga i olika sociala projekt. Det är i verkstadens kök vi träffas och hunden Atos håller oss sällskap.

– Ungdomarna vet var jag står när det gäller droger, men jag tjatar inte om att de ska sluta. Det vet de oftast själva och de allra flesta vill sluta, men kanske inte just nu. Det gäller att prata med ungdomen inte till, säger Anders.

Anders är övertygad om att alla kan bryta med ett destruktivt livsmönster. En kille som Anders var övervakare för deltog i ett rån och det blev vändpunkten för honom.

– En del måste in och ut i fängelse innan de inser. Ibland krävs det att det händer något riktigt idiotiskt för att personen själv ska känna: ”Jag vill inte ha det här livet längre”.

Bra samarbete med frivården
När Anders tog sitt första uppdrag gick han en utbildning hos frivården. Han tycker att personalen på frivården Norrköping är fantastisk och att samarbetet fungerar bra.

Som lekmannaövervakare rapporterar han till frivården om hur senaste månaden varit, även om eventuella återfall i brott eller missbruk. Anders tycker det är bra med de tydliga ramarna. De flesta är rätt öppna med sina problem, även på frivården.

– Sen kan det hända att någon drar en rövarhistoria för mig och då kommenterar jag inte alls eller säger nått i stil med hur otroligt det låter. Annars blir det lätt en pingpong-match som inte leder någon vart. Ibland är det läge att ta upp det längre fram och då kan det bli ett bra samtal, säger Anders.

Vid ett tillfälle var en klient hotfull i sitt sätt mot Anders, som då var väldigt tydlig tillbaka: ”Gå härifrån och hör av dig inom en timme, annars är jag inte din övervakare längre!” Killen hörde av sig fem gånger inom den där timmen och bad om ursäkt.

Hur kan klienten påverka er kontakt?
– När den personliga planen görs på frivården kan klienten själv framföra önskemål om hur träffarna med mig ska vara. Sedan kan de självklart göra det under övervakningens gång också, berättar Anders.

En del klienter vill att Anders följer med på möten, till exempel till arbetsförmedlingen. Ibland hittar de på saker tillsammans och då är det lite olika vem som kommer med förslag. Anders berättar om när han tog med en kille till Stockholm för att gå på en utställning med modern konst. Att frivården hjälpte till med att söka fondmedel gjorde resan möjlig. Det gav klienten en kulturupplevelse som han antagligen aldrig skulle ha fått annars.

Fördel med farfarsgeneration
Det viktigaste innehållet är ändå det vardagliga samtalet. Anders lyssnar, har tålamod och förmedlar en tro på killarna. Att han är äldre tror han bara är en fördel.

– Jag tillhör deras farfarsgeneration, det skapar ett lugn hos dem, de behöver inte tävla med mig.

Framsteg är som guldmedalj
För de flesta av ungdomarna han följt har det gått bra, tyvärr är det några som det har det gått illa för.

– När någon av dem gör framsteg känns det lite som om jag får guldmedalj. Alla de där små stunderna när jag ser att någon växer av att få förtroende eller har blivit mer empatisk i sitt sätt att tänka är betydelsefulla även för mig. Jag får så mycket tillbaka från de här killarna.

Kan man bli en bra övervakare utan egen erfarenhet av missbruk och kriminalitet?
– Absolut, förutsatt att du gillar människor. Det funkar däremot inte om man moraliserar och tänker sig vara en förlängd arm till lagen. Du ska bara vara medmänniska.

Vilken roll spelar det för klienten att du gör detta frivilligt?
– Många av klienterna har kontakt med flera myndigheter och jag hör ofta: ”Personalen bryr sig inte om mig, de gör bara det här för pengarna”. När jag berättar om mitt låga arvode* blir de överraskade. Jag tycker det är bra att ingen kan säga att jag gör det här för pengarna. Det ger mig trovärdighet, säger Anders.

*Arvode som lekmannaövervakare är 250 kronor per månad, innan skatt, samt 250 kr för omkostnadsersättning.

2017-04-20